Måndagsbarn.
Tiden.
Bild av Sallie M.
Tror ni på att tiden kan läka sår? Det gör inte jag. Igår fick jag ett samtal av min biologiska far. En man som jag inte har träffat över 5 år. Det var något som sprack innuti i mig när jag hörde hans röst. Det som förvånade mig var att jag inte blev glad, utan jag kände en svärm av vrede som forsade i mina ådror. Så ska det inte vara mellan en dotter och en far. Han sa att han ska flyga över till Sverige denna vecka för att lösa saker och ting. Upp till bevis om tiden har läkt mina sår.
Kärlek.
Tellus.
Önskar att jag kunde bygga en Raket.
En raket som kunde föra mig till bortom.
Åka bort från fängelset, tellus.
Spendera mitt liv med mitt ego.
Ha universum för mig själv.
När jag vrålar, så ingen hör.
Den enda invånaren, jag.
Där min svaga makt härjar.
Där min styrka är värdelös.
Men det är bara en tanke.
Önskar att jag kunde bygga en Raket.
En raket som kunde föra mig till bortom.
Åka bort från fängelset, tellus.
Spendera mitt liv med mitt ego.
Ha universum för mig själv.
När jag vrålar, så ingen hör.
Den enda invånaren, jag.
Där min svaga makt härjar.
Där min styrka är värdelös.
Det är en tanke, som får mig att le.
Där mitt hjärta värms.
Förlåt för en dålig upptadering dessa två dar. Har nämligen vart ute i skärgården, Ekskäret faktiskt. Mitt andra hem. Vistelsen dit behövdes verkligen. Lite rehab med goda vänner och god mat skadar inte. Speciellt inte efter så mycket plugg jag har utsätts för dessa veckor.
Kärlek.
++
Dagens mening: Jag orkar inte plugga fysik.
Dagens lunch: Pasta sallad.
Dagens tidning: Aftonbladet
Dagens låt: Wonderwall covered by Ryan Adams.
Dagens dricka: Coca cola zero.
Dagens höjdpunkt: Colan.
Dagens nedpunkt: Chokladen tog slut.
Dagens sms: "Jag saknar dig"
Dagens humör: Trött
Dagens tv pogram: 90210.
Peace.
Florence + The Machine
What else than autumn.
Åh ni ska bara veta hur lycklig man är för tillfället. Allt sitter på plats och det är perfekt. Tänka sig, lite ut med gamla människor och in med nya. No regrets säger jag bara.
Kärsö, mobil bilder.
What the water gave me.
Bloggen står här som ett övergiven hus i skogen. Till er övertygelse, ni har inte missat så mycket. Om inte ni är intresserade vilka prov jag har skrivit under den tomma tiden. Under helgen var jag borta i Kärsö och hade extremt kul. Utöver det har jag inte gjort så mycket än att försöka hamna i den höst mode som finns i luften. Hejsvejs.
Känslan.
Hur trött än jag är så vaknar jag alltid runt nio tiden. Det spelar ingen roll vilken tid jag la min kvällen innan, vaknar ändå då. Det är extremt ovanligt. Jag är en sån där som sover fram till tolv. Men de senaste veckorna har jag inte. Vet inte varför. Vaknade imorse av att jag kände någoting. Kunde inte avgöra om det bara var en känsla eller om jag hade verkligen ont i magen. Men jag gjorde som jag alltid brukar jag, ignonera. Men efter en timma igen får jag den där känslan så jag kollade på klockan och det var halv åtta. Tänkte att det var för tidigt att vakna då, så jag tryckte huvudet mot kudden och försökte att somna om. Men runt tio tiden vaknad jag verkligen och känslan försvann när jag gick upp. Helt konstigt. Det är så jävla obehagligt. Men men. Idag är det söndag, Matte C prov om 3 dar, en vetenskaplig biologi rapport ska vara inne, måste skriva en text på 2000 ord för en magasin, måste tvätta kläder. Ja men så bra som ni känner mig vet ni att jag inte kommer lyckas att göra något av det. Ciao, nu ska man se på en av mina favorit pogram!
Bortglömda bilder.
Nikon D3100, Fotad av Sallie M.
I won't let you go.
(www.Weheartit.com)

Hösten har anlänt och tog med sig sina färger. Skoldagarna känns längre och segare, även om man hade tre lektioner idag så kändes det som att jag satt livstids dömd i fängelse. Men dagens höjdpunkt var lätt alla kanelbullar man slukade. Yummy. Men i för sig är det ju inget nytt, äter kanelbullar alla dar i veckan, just idag firar jag för att det kostar några mynt billigare.
.
Älskade Farmor.
Inatt är det tårarnas kamp, Glädjen som stod i lågor, vistas nu som damm. Gror i ensamhet, ingen skyddande famn.
Jag bara gråter i takt till bilvägens brummade ljud, Tårar som aldrig tar slut. En sanning eller konsekvens? En form av livets existens.
Men snart ska du iväg, göra en solo till himlens väg. Försummad, av det osagda.
Men hur många tårar ska jag gå miste om? Dem kan nog fylla hela atlanten. Men det spelar ingen roll. Jag vet, Jag vet, att jag inte begär mycket. Vill bara att du ska ha, en odödlighet.
Du är som min karta,livet är lättare att hitta när du är med , mig. Men hur ska jag få min frid, utan dig? En variabel i livet.
Jag dyrkar dig för grovt, Men det enda som uttrycks är en oändlighet av fula ord.
Du har världens vackraste ögon. Jag älskar dig för högt, så jag ska lova dig, och leva som du aldrig ska dö.
~~
En liten dikt jag skrev drygt för två år sen, men det patetiska är att jag inte vet än om min farmor lever eller inte.
Sinnesro.
Nu har man planerat in två helger denna månad för att åka bort från stockholm. Första helgen kommer bli, någonstans där jag inte minns namnet. Men det är med härliga människor iallafall. Och den andra helgen åker jag till mitt andra hem ute i skärgården. Gud vad man längtar.
Lite mer udda.

Jag faller inte i kategorin "bloggare", hoppas jag. Såvitt jag vet kommer jag aldrig lyckas bocka av alla meriter som krävs för en "riktig bloggare". Har någon form av avsky att läsa typiska bloggar. Men något jag läser är bloggar som faller i kategorin"Udda bloggare".
Här har ni en fet tips, en riktig cooling som skriver bloggen. Klicka på bilden för att komma till hennes blogg. Awesomenezz.